Lämna gärna åsikter om hur vi kan göra så att Skebäcksbron fungerar bättre! Här skriver NA om problemen. Och nedanför kan du se mitt väldigt dokumentära (men inte så proffsiga) kort-reportage från bron…
månadsarkiv: december 2010
…fast de flesta ska jag nog hinna träffa…
Krönika i dagens NA:
Min fru spände ögonen i mig och sa: ”men du inser att du inte kan träffa alla som har åsikter om Örebro?”. Jag nickade och medgav att jag hade förstått det, men tillade lite tystare: ”fast de flesta ska jag nog hinna träffa”.
För även om det inte är möjligt för en person att träffa alla som har åsikter om osäkra cykelvägar eller snövallar som inte skottats bort så är det ett större problem att folk inte hör av sig. De som tror att politiker inte vill/kan/hinner träffas är fler än dem som föreslår ett möte.
För några veckor sedan valde Socialdemokraterna i Örebro mig till nytt kommunalråd och från årsskiftet blir jag ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad (enligt den tillfälliga sjupartiuppgörelsen som gäller fram till ett besked om det blir omval eller ej). Därmed är jag ansvarig politiker för bland annat stadsplanering, gator, vägar, bussar, fritidsgårdar, bibliotek, idrottsanläggningar och mycket annat. Någon som tror att det finns örebroare som har åsikter om något av detta…?
Så, visst inser jag att jag inte kommer att kunna träffa varje örebroare som har en åsikt om trafiken över Skebäcksbron. Men tro mig, jag kommer att försöka.
När jag häromdagen läste en insändare i NA om hur trångt det blivit på Skebäcksbron insåg jag att jag inte visste så mycket om det, jag cyklar sällan där. Så jag skrev ett insändarsvar där jag berättade att jag vid en viss tid skulle befinna mig på bron, och jag bjöd in de med åsikter att komma dit och berätta hur de tyckte att man skulle lösa problemen. Tyvärr publicerade inte NA mitt svar och därmed var det ju ingen som visste att de kunde träffa mig, men jag cyklade likväl till bron och försökte bilda mig en uppfattning om situationen (de som har åsikter får gärna höra av sig på annat sätt, exempelvis genom att maila till epost@bjornsundin.se).
Sedan jag första gången fick ett politiskt förtroendeuppdrag har jag, så vitt jag vet, aldrig tackat nej till någon som vill träffa mig. Det har säkert hänt att jag missat möten med människor som ville träffa mig (och då ber jag om ursäkt för det), men min grundinställning är att jag som förtroendevald har en plikt att träffa – och lyssna på – dem som har valt mig.
Jag har träffat många, och hört talats om ännu fler, som säger att det är svårt att komma i kontakt med Kommunstyrelsens nuvarande ordförande Staffan Werme (fp). När jag häromdagen berättade detta i en konversation på Facebook utmynnade det i att Staffan Werme anklagade mig för att ljuga (tydligen har det aldrig hänt att vare sig företagsledare eller andra haft problem att få kontakt med honom). Kanske är det så: kanske har Staffan Werme träffat alla som velat träffa honom. I så fall är han att gratulera.
Jag hoppas att jag får problem med att hinna träffa alla som hör av sig till mig. Jag hoppas att örebroare bjuder in mig till möten och ber att få träffa mig för att diskutera viktiga frågor om Örebros utveckling. Det tyder i så fall på att människor är engagerade, och många engagerade människor är en bra grund om man vill göra Örebro till en bättre stad för alla.
När NA häromdagen frågade ”Vilken är den allra farligaste miljön för Örebros cyklister?” kom det in 48 svar. Svaren är en källa att ösa ur i arbetet för att göra Örebro till en ännu bättre cykelstad, och bland kommentarerna kände jag igen min frus irritation på hur hopplöst det är att cykla längs Trädgårdsgatan. Det kändes bra. En av dem som lämnade kommentarer har jag i alla fall träffat…
Här kan du läsa mer om vad jag vill åstadkomma, om de uppdrag jag vill arbeta med.
Örebroflaskan – en idé som ersätter dyrt flaskvatten
Jag skulle vilja att Örebro införde något som jag valt att kalla Örebroflaskan. Att kommunen lanserade en flaska som går att fyllas med vanligt kranvatten i affärer och på andra ställen. På det sättet skulle vi minska miljöbelastningen som orsakas av transporter, plasttillverkning och plastsopor. För affärerna är det ett lönsamt sätt att ta ansvar för miljön – och att tjäna pengar. Men låt mig börja från början:
I juni 2007 diskuterade Kommunfullmäktige första gången min motion om att ”frivilligt högre vattenpris kan ge fler människor tillgång till rent vatten”. Motionen handlade om att kommunen borde erbjuda örebroarna att – frivilligt – betala mer för vattnet och att man därigenom kan stödja projekt för att ge fler människor tillgång till rent vatten (ett sådant projekt är Unicefs projekt ”En droppe vatten”).
Så här skrev jag i min motion: ”Därför bör kommunen erbjuda vattenabonnenterna att – frivilligt – betala ett högre pris för vattnet, där mellanskillnaden går till biståndsprojekt i länder som har problem med tillgången till rent vatten. Vattenräkningen skulle kunna kompletteras med en valmöjlighet där var och en, från gång till gång, själv avgör hur mycket pengar man vill bidra med till vattenreningsprojekt och liknande. En eller ett antal gånger per år kan vattenräkningen åtföljas av ett enkelt informationsblad som berättar om vattenproblemen i världen och hur den enskilde kan hjälpa till för att ge fler människor tillgång till rent vatten. Några exempel från Unicef: 80 kronor räcker till att rena 1 000 liter vatten med hjälp av vattenreningspulver, 145 kronor räcker till rent vatten för en hel familj under ett år, 560 kronor räcker till en enkel filtreringsanläggning som kan rena 80 liter vatten om dagen (fler exempel på www.unicef.se).”
Kommunfullmäktige beslutade att återremittera ärendet, istället för avslag på motionen som den då styrande majoriteten i Kommunstyrelsen (FP, M, KD, C, MP) föreslagit. Motionen har fortfarande inte fått något svar (jag tänker ta tag i det när jag blir ansvarigt kommunalråd vid årsskiftet…) men en intressant del i debatten var att den ledde till att vi slutade med vattenflaskor i Kommunfullmäktiges sessionssal; istället ställdes det dit kannor med vanligt kranvatten. Mycket smartare, både ekonomiskt och miljömässigt.
Vatten är ju nämligen en viktig fråga.
För det första så har en stor del av världens befolkning inte tillgång till rent vatten; det är ett av de absolut största globala problemen, som orsakar fattigdom, ohälsa och miljöproblem. Varje år dör två miljoner barn i sjukdomar relaterade till orent vatten och dålig sanitet. Idag saknar en miljard människor världen över tillgång till rent vatten och deras kunskaper om sanitet är undermåliga.
För det andra bidrar flaskvatten till enorma miljöproblem. Dels genom att det krävs resurser för att tillverka de plastflaskor som vi köper vattnet i och dels för att flaskorna hamnar på verkliga sopberg med plastflaskor. (Titta gärna på den skakande dokumentären ”Dyra droppar”.)
Sverige hör till den lilla skara länder i världen som inte har några större problem med tillgången till rent vatten. Därför har vi svenskar ett extra stort ansvar för att bidra till att lösa vattenproblemen i andra delar av världen. Bistånd och utveckling kan avhjälpa vattenbristen på många platser i världen. Och vi borde, genom vår vattenkonsumtion, bidra till en positiv utveckling.
Att frivilligt kunna betala mer för vattnet är en metod. Örebroflaskan är en annan.
Ursprungligen är detta en idé som jag skickade till Pressbyrån i Sverige. Jag hade stört mig på att jag inte hade mycket att välja på när jag skulle sätta mig på tåget från Stockholm: att köpa en plastflaska med vatten verkar vara det enda alternativet. Trots att både Stockholm och Örebro har bra vatten i kranarna. Så jag skickade följande idé till Pressbyrån: ”Så här tänkte jag att ni kunde göra för att göra vanligt vatten till en affärsidé (och bli en föregångare i miljöfrågor):
1. Pressbyrån säljer flaskor
2. Pressbyrån har ”påfyllningskranar” (bör väl vara skilt från handtvätten…)
3. Flaskorna får sedan gratis får fylla på i Pressbyråns butiker
Ert pris borde väl lämpligen vara: den vinst ni gör på flaskvatten (eller i alla fall nästan hela den vinsten…) + det faktiska priset på själva flaskan.”
De tackade för förslaget. Och inget hände.
Och kanske är inte marknaden mogen för att fixa det själv. Så jag tänkte att Örebro kommun kunde hjälpa dem. En enklare modifikation av förslaget innebär att Örebro kommun tar fram en flaska (jo, den får nog bli i plast) som vi säljer till självkostnadspris till de affärer som vill köpa. Samtidigt ser de till att de har en hygienisk metod för att tappa upp nytt vatten i flaskorna (det där får nog Miljökontoret och Tekniska Förvaltningen jobba vidare på, men det finns dyra kommersiella lösningar på krogar så det borde inte vara så svårt att fixa det på ett billigare sätt). Sedan får affären sälja både flaskor och påfyllning bäst de vill.
Miljön vinner. Kanske vinner även de människor i världen som saknar rent vatten: man kan ju faktiskt föreslå att det även i samband med påfyllningen finns möjlighet att bidra till exempel till UNICEFS arbete för rent vatten i världen…
För övrigt är det här en del av ett större uppdrag: ”Att skapa ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet.” Jag hade tänkt uppdra åt tjänstemännen att ”återkomma med förslag på hur kommunen kan hjälpa örebroarna att ta större ansvar för klimat och miljö i sina dagliga liv – även på områden som inte rör kommunal verksamhet”. Målen finns i den utmärkta Klimatplanen och i det Miljöprogram som Kommunfullmäktige nyss antagit, nu återstår handling!
11 uppdrag som jag tar itu med efter nyår
I onsdags valde Kommunfullmäktige i Örebro mig till ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad (från årsskiftet), med ansvar för stadsplanering, gator, cykelvägar, bussar, byggande, föreningsbidrag, idrottsanläggningar, kulturskola, fritidsgårdar, bibliotek och mycket annat… Den sjupartiöverenskommelse som resulterade i att Socialdemokraterna fick ansvaret för Samhällsbyggnadsområdet gäller fram till ett eventuellt omval i Örebro (besked ges kanske i januari…), eller längst till februari månads utgång. Under den perioden kommer Örebro kommun styras genom koncensusbeslut – att vi strävar efter att bli överens mellan alla de inblandade sju partierna.
Av de uppdrag som jag före valet presenterade är det dock inte så många som behöver vara kontroversiella. Jag inser att allt inte kan hända på några få månader och jag inser också att vi i många frågor inte kommer att vara överens mellan de sju partierna, men likväl hoppas jag kunna sätta igång processen på en del viktiga områden. Och i vissa frågor borde det vara möjligt att ganska snabbt åstadkomma förändring.
Före valet presenterade jag nio uppdrag som jag tänkte lämna över till tjänstemännen för att börja jobba med. Jag vill nämligen, så mycket jag kan, arbeta med tydliga (och offentliga) ”uppdragslistor” till tjänstemän, experter och utredare. De nio uppdragen var följande (mer utförligt om vart och ett av dem här):
1. Ett Örebro som välkomnar nya idéer – öppenhet, delaktighet och tydliga besked
2. Ett Örebro där vi kan vara stolta även över nybyggen – att bygga framtidens landmärken
3. Ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet –och kommunen kan hjälpa oss att klara vardagen på ett grönt sätt
4. Ett Örebro där detaljerna spelar roll – om att vi bör ägna mer kraft åt att göra bostadsområden vackrare
5. Ett Örebro med fler växande företag – snabba besked till växande företag och ny mark för företagsetableringar
6. Ett Örebro där trafiksäkerhet inte heter pengar – fler åtgärder för ökad trafiksäkerhet i bostadsområden
7. Ett Örebro där alla vågar gå ut – telefonjour, klottersanering och trygghetsåtgärder i bostadsområden
8. Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare – det ska vara lätt att rapportera trasiga lampor, gathål och andra fel
9. Ett Örebro för rörelse: skapa fler möjligheter för idrott och rörelse i hela Örebro
Efter ett inspirerande samtal med arkitekten Jonas Kjellander härom dagen så tänker jag nog omedelbart lägga till ett tionde uppdrag:
10. Ett Örebro som vill bli världens bästa stad för barn – barnperspektiv ska finnas med i all stadsplanering.
Dessutom tänker jag låta frågan om ökad tillgänglighet bli extra tydlig genom att samla ihop de delar som handlar om detta under en särskild rubrik. Med andra ord är jag redan uppe i 11 ”uppdrag”. Men de behöver blir fler. Läs mer här och föreslå vad mer som bör göras!
Jag tror att de som läser den där listan inser att Samhällsbyggnadsområdet inte handlar om ”hårda frågor”. När jag tackade för förtroendet efter att ha blivit vald till kommunalråd av Socialdemokraterna i Örebro uppehöll jag mig vid det. Jag tog tre exempel:
- Jobb en hård fråga – stöd till dem som är arbetslösa en mjuk fråga?
- Skadegörelse på skollokaler en hård fråga – fritidsaktiviteter för ungdomar en mjuk fråga?
- Gator och vägar en hård fråga – men trygghet när man går hem på kvällen en mjuk fråga?
Jag tror att samhällsbyggnadsområdet är helt avgörande för om vi ska kunna skapa ett Möjligheternas Örebro? Men jag vet att den viktigaste åtgärden om det ska bli möjligt är att ändra inriktning på arbetet på detta område: vi måste börja lyssna och öppna för nya idéer. Vi måste ta vara på örebroarnas förslag och vi måste uppmuntra dem som har idéer och vill utveckla Örebro. Inte ens om jag stänger in mig med alla kommunens tjänstemän och funderar kan vi komma fram till lika många förslag som om vi lär oss lyssna och öppna upp beslutsprocesserna.
Självklart, kanske du säger. Nej, tyvärr har det inte varit så. Alltför ofta har besluten fattats i slutna rum, och alltför ofta har människor med idéer bemötts med ointresse eller passivitet. Jag är övertygad om att det i många fall är bättre att säga nej snabbt än att inte ge något besked alls. Är man tydlig och öppen med hur beslut fattas tror jag också man får förståelse för att en del beslut går en emot.
Jag hoppas att vi kan möta örebroarna med en ärlig fråga: ”Vi behöver din åsikt om vad som är viktigast att göra. Vad tycker du är viktigast för att vi ska kunna samla Örebro för fler jobb och minskade klyftor – så att fler får leva rikare liv?”
Före valet försökte jag sammanfatta min ambition så här: ”Vi behöver välkomna idéer – för jobb och stadsutveckling. I Örebro måste nya idéer tas tillvara; så blir Örebro bättre och grönare, så skapas nya jobb och företag växer. Därför måste stadsplanering och samhällsbyggande bli mer öppet och fler örebroare måste involveras i diskussioner om vilket Örebro vi vill ha – om hur Örebro kan utvecklas.”
Om några veckor får jag chansen att göra det där lite mer på allvar – med en rimlig chans att förslag faktiskt kan förverkligas. Fram till dess kommer jag att fylla på listan, men framförallt kommer jag att göra den tydlig och konkret så att tjänstemännen faktiskt kan börja fundera ta itu med att fundera kring uppdragen. Jag kan inte vänta.
Dags för mig att be offentligt om ursäkt? Eller inte.
Sedan jag första gången fick ett politiskt förtroendeuppdrag har jag, såvitt jag vet, aldrig tackat nej till någon som vill träffa mig. Det där gör nog kanske att jag blir lite extra förbannad på politiker som inte verkar försöka träffa människor som av olika anledningar vill träffa dem. När jag startade min blogg/sida på bjornsundin.speedhost.me, i november 2003 (Örebros första politiska blogg) så var det ett försök att ”underlätta örebroares inflytande på politiken” (läs den långa programförklaringen här, du får scrolla längst ner på sidan…).
Jag tror att folkpartisten Staffan Werme hade liknande tankar när han startade sitt offentliga fikande på Wasa-konditoriet. Jag har i alla möjliga sammanhang påpekat att han gjorde det bra. Då. Som ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro har han inte skött det lika bra.
Jag har träffat många, och hört talats om ännu fler, som säger att det är svårt att komma i kontakt med såväl Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme som hans kollegor i den nu styrande majoriteten. Jag har hört det av så många att jag mer eller mindre börjat ta det för en självklar sanning. Jag och andra socialdemokrater har också lyft fram detta problem vid många tillfällen, utan att de ansvariga (den högerkoalition som styr Örebro fram till nyår) verkat bry sig om att göra något åt det.
Fast häromdagen reagerade Staffan Werme rejält på detta, i en konversation på Facebook. Alltså: han reagerade mot att jag berättade att många anser att det är svårt att få kontakt med Werme&co. Hans reaktion var inte: ”tråkigt att höra, det måste vi försöka rätta till”. Hans reaktion var, ordagrant: ”Jag vill gärna ha dem, Björn. Du får gärna skriva dem här.” (kl 13.43, fredag). En halvtimme senare: ”Jag väntar, Björn!” Och så några timmar senare: ”Jag väntar fortfarande Björn. Vilken VD, generaldirektör eller företagare har misslyckats? Namn? Datum?”
Sedan följde en evighetslång, och rätt tjatig, konversation på Facebook om detta. Självklart borde jag bara släppt det och låtit bli att engagera mig mer. Men två saker gör att jag inte kunde göra det: 1/ jag blir extremt irriterad på politiker som inte bryr sig om att lyssna och tillräckligt många har berättat om problemen med att komma i kontakt med Staffan Werme och hans kompisar, och 2/ jag gillar inte att bli kallad lögnare.
Staffan Werme, han som fram till nyår är ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro (Sveriges sjunde största kommun), gillar att kalla andra lögnare. Han gillar också att anklaga politiska motståndare för att (kanske) vara ansvariga för oskyldiga människors död och lite annat. Men framförallt gillar han att kalla andra för lögnare.
Och problemet var att han vägrade sluta kalla mig lögnare (eller vägrar, för han fortsätter konversationen på Facebook) innan jag berättar namnen på de personer som klagat på den styrande majoritetens bristande tillgänglighet och intresse. Och jag tänker inte offentliggöra dessa namn, eftersom de i förtroende berättat om problemen för mig. Och eftersom det är rimligt att anta att flera av dem faktiskt kan lida skada om ledande politiker i Örebro blir irriterade över att de klagat över majoritetens bristande tillgänglighet.
Det verkar alltså svårt att lösa det där, så jag erbjöd Staffan Werme att helt enkelt lita på hans ord – om han intygar att det jag fått berättat för mig inte hänt. Om de intygar det lovar jag därför att offentligt be om ursäkt för att jag berättat om de berättelser jag fått höra. Jag skickade helt enkelt ett mail till Staffan Werme där jag skrev så här (det finns, kanske, diariefört imorgon så vem som helst kan begära ut det): ”
”Hej
Med anledning av vår korrespondens på Karin Forslings Facebook-sida återkommer jag med ett brev som kan få frågan ur världen. Jag uppskattar inte att bli anklagad för att ljuga, särskilt inte som jag utgått från vad trovärdiga personer berättat för mig. Och eftersom jag inte tänker svika förtroendet från människor som kan tänkas vara beroende av beslut från kommunens politiker så tänker jag inte namnge alla som berättat detta. Något av de exempel som jag fått berättat för mig kan vi diskutera någon gång när vi ses – dock inte i ett mail på detta sätt.
Om ni skriver under det bifogade så lovar jag att offentligt (i pressmeddelande, debattartikel eller på pressträff – ni kan ha synpunkter om vilket) be om ursäkt för att jag spridit påståenden från örebroare och andra som säger att de hört av sig till er och upplever att de inte fått svar och att de inte fått träffa er. Om ni intygar att så inte är fallet får jag ta ert ord för sant och utgå från att de andra som berättat om motsatsen i så fall överdrivit, ljugit eller missförstått.
Återkom gärna så snart som möjligt med ett undertecknat brev, vid årsskiftet blir det sannolikt mindre intressant. Passusen om undantag från ärenden som uppmärksammats i media är kanske onödig, men med tanke på att NA skrivit om att ärenden inte hanterats och diarieförts korrekt så tänkte jag att det kanske är lika bra att ta med det.
/Björn Sundin” (länkarna fanns inte i mailet till Werme)
Jo, jag vet. Det finns en risk att jag får ha världens märkligaste pressträff eller skriva världens konstigaste pressmeddelande. Å andra sidan tror jag nog inte att de återkommer med det. För jag tror nämligen att de som berättat för mig om svårigheterna i att komma i kontakt med majoriteten talar sanning. Det är, som sagt, många som berättat liknande saker.
Så här skrev jag när jag lanserade bjornsundin.se 2003: ”Men vi ska också lyssna. Väljare och medborgare har rätt att påverka de politiker som de valt att styra kommun, landsting och riksdag och då måste vi som politiker bli mycket, mycket, bättre på att kommunicera.”
Det tror jag fortfarande på.
Ett gott skäl att börja blogga mer regelbundet…
Som bekant finns det många skäl till att blogga. Ska man bli riktigt populär som bloggare ska man blogga ofta och dessutom uppenbarligen helst om saker som borde vara helt ointressanta för andra människor; typ vilka kläder man köper. Det är bara att inse att jag inte klarar något av de kraven…
Andra skäl kan ju vara att man har något viktigt som man vill berätta för andra eller att något viktigt hänt. Och därför tänker jag bli lite mer regelbunden i mitt bloggande framöver. För dem som är intresserade av Örebros utveckling så borde det också framöver bli mer intressant att följa vad jag skriver här.
I måndags valde nämligen Socialdemokraterna i Örebro mig till nytt kommunalråd och igår offentliggjordes överenskommelsen mellan 7 av partierna i Örebro om hur kommunen ska kunna ledas fram till ett besked om det blir omval eller ej. I uppgörelsen får vi Socialdemokrater bland annat ordförandeposten i Programnämnd Samhällsbyggnad, vilket innebär att jag från årsskiftet leder den nämnd som har ansvar för bland annat stadsplanering, gator, vägar, bussar, fritidsgårdar, bibliotek, idrottsanläggningar och mycket annat. Rätt viktiga frågor för många örebroare, med andra ord.
Här kommer jag inte att skriva om kontakter med företag som vill diskutera etableringar i Örebro, men jag tänker försöka skriva om viktiga frågor som jag lyfter, som är på gång eller som diskuteras. Den första fråga jag lyft som ”tillträdande kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor” handlar om tillgängligheten i Örebro; att alla ska kunna röra sig på gator och torg i Örebro – även om man behöver rullstol, rullator eller om man behöver komma fram med barnvagnen.
I tisdags berättade jag (i ett pressmeddelande som är inklippt nedan) att jag vill bjuda in till diskussioner om hur Örebro kommun kan arbeta mer effektivt med att göra staden mer tillgänglig; och just nu är frågan om snöröjningen självklart särskilt aktuell. Jag tycker att Örebro kommun borde ha högre ambitioner inte bara vad gäller hur vi röjer gator, gång- och cykelbanor utan också så att vi ser till att trottoarer och annan mark som ska skötas av enskilda fastighetsägare är framkomliga. Eller som tekniska chefen, Åsa Bellander, sa när vi pratade om det där: ”om inte snöhögar anses vara ’enkelt avhjälpta hinder’ så vet jag inte vad som är ’enkelt avhjälpta hinder'”.
Därför förvarnade jag idag tjänstemännen på Samhällsbyggnadsområdet om att jag, efter årsskiftet, kommer att lyfta frågan om detta. Ska kommunen erbjuda alla fastighetsägare att – mot betalning – sköta snöröjningen på trottoarer och liknande? Hur kan den kommunala snöröjningen bli bättre? Hur kan vi på andra sätt göra Örebro mer tillgängligt – även på vintern?
Jag är tacksam för synpunkter och förslag. Här nedan följer pressmeddelandet som skickades ut i tisdags:
”Prioritera örebroarnas tillgänglighet även på vintrarna
Björn Sundin, tillträdande kommunalråd för Socialdemokraterna, vill att tillgängligheten för örebroarna förbättras på vintern. Framförallt kan snöröjningen ibland snarare hindra vissa människor mer än den hjälper dem.
– Snöröjningen i Örebro måste bli bättre, men det innebär inte bara att det behövs röjas mer snö oftare. Det är lika viktigt att titta på var man lägger snön efteråt så att inte personer med rullstol och rollator får problem att ta sig fram. Ibland skapar snöröjningen bekymmer för människor, säger Björn Sundin som på måndagen nominerades av Socialdemokraterna till nytt kommunalråd för mandatperioden 2011-2014.
Björn Sundin tillträder från årsskiftet som kommunalråd för Socialdemokraterna och kommer att arbeta med samhällsbyggnadsfrågor. Tillgänglighetsfrågor är en av hans viktigaste frågor.
– Jag kommer så fort jag tillträtt att ta initiativ till en ordentlig dialog med företrädare från handikapp- och pensionärsföreningar, liksom andra intresserade örebroare, om hur tillgänglighetsfrågorna i Örebro kan bli bättre även vintertid. Privata fastighetsägare har ansvaret utanför sina fastigheter och det blir ett problem för många örebroare om det inte sköts. Jag vill titta på hur kommunen kan erbjuda dem att vara med i att göra tillgänglighetsfrågorna och snöröjningen bättre för alla, säger Björn Sundin.”